Morgon på Åkullen

Idag var det en ljuvlig, nästan lite magisk morgon, med tunga dimmor över fälten där tranorna spelade och solen som klättrade över skogskanten och belyste molnens översta toppar. Nora och jag tog en liten första promenix idag, tidigare har hon fått hålla sig på gården och det finns fortfarande kvar att utforska på vår stora vilda tomt. Efter oss tassade Stina och Frasse, på behörigt men nyfiket avstånd. De måste ju hålla koll på den där "äckliga saken"!!

Nora är en bedårande varelse, full av "hittepå" och är till ständig glädje för oss. Också lite oro, förstås, som det ju alltid är med bebisar. Dagarna börjar tidigt och sen är det full fräs hela dan.

Min surhöna har fortfarande inte lyckats få fram några kyllingar... jag har dålig koll på när hon egentligen la sig, men det måste vara dags nu, VERKLIGEN! Eller?? Hmm... ja, ja... vi får se, nån dag till får hon på sig.

I förrgår var jag på informationsdag om mitt nya jobb. Det var verkligen a la "korvstoppningsmodellen". Folk från geriatriska som informerade, folk från servicehuset som informerade och folk från Lärcentrum som undervisade och informerade om Demens. Vi fick också vårt nya schema... och NATURLIGTVIS innebar det att jag jobbar på hönsbytardan!!! FAN!! Är det inte lagen om alltings inneboende jävlighet, så säg? Jag får trösta mig med att jag iaf är ledig helgen då Konstrundan går av stapeln, det vore ju konstigt om inte konstnären själv är hemma, när ev besökare kommer.

Nu har jag inte tid med det här längre... Nora gnäller uppfodrande och frukost och disk väntar.

Nu har jag räknat lite på det... kycklingarna under Nickedockan, bör titta fram nu på lördag-söndag! Gud, vad spännande!!

Hasta la proxima!