Dvärg- Cochin...

Nu kommer det huxflux en flock dv cochin till oss på söndag. En grupp som hastigt behövde nytt hem... ibland håller ödet de mest fantastiska händelser i sitt sköte! Jag har ingen som helst aning om färger och status, det blir vad det blir så får vi ta det därefter... funderar bara på om cochin kan vara färgade i colombia?

Morgon på Åkullen

Idag var det en ljuvlig, nästan lite magisk morgon, med tunga dimmor över fälten där tranorna spelade och solen som klättrade över skogskanten och belyste molnens översta toppar. Nora och jag tog en liten första promenix idag, tidigare har hon fått hålla sig på gården och det finns fortfarande kvar att utforska på vår stora vilda tomt. Efter oss tassade Stina och Frasse, på behörigt men nyfiket avstånd. De måste ju hålla koll på den där "äckliga saken"!!

Nora är en bedårande varelse, full av "hittepå" och är till ständig glädje för oss. Också lite oro, förstås, som det ju alltid är med bebisar. Dagarna börjar tidigt och sen är det full fräs hela dan.

Min surhöna har fortfarande inte lyckats få fram några kyllingar... jag har dålig koll på när hon egentligen la sig, men det måste vara dags nu, VERKLIGEN! Eller?? Hmm... ja, ja... vi får se, nån dag till får hon på sig.

I förrgår var jag på informationsdag om mitt nya jobb. Det var verkligen a la "korvstoppningsmodellen". Folk från geriatriska som informerade, folk från servicehuset som informerade och folk från Lärcentrum som undervisade och informerade om Demens. Vi fick också vårt nya schema... och NATURLIGTVIS innebar det att jag jobbar på hönsbytardan!!! FAN!! Är det inte lagen om alltings inneboende jävlighet, så säg? Jag får trösta mig med att jag iaf är ledig helgen då Konstrundan går av stapeln, det vore ju konstigt om inte konstnären själv är hemma, när ev besökare kommer.

Nu har jag inte tid med det här längre... Nora gnäller uppfodrande och frukost och disk väntar.

Nu har jag räknat lite på det... kycklingarna under Nickedockan, bör titta fram nu på lördag-söndag! Gud, vad spännande!!

Hasta la proxima!

Nu har Nora kommit!

Igår var vi och hämtade vårt lilla charmtroll - NORA. Nora är en engelsk cockertik, i ögonblicket 11 veckor gammal.

Hon är röd, men "felfärgad", dvs hon har lite vitt på nogryggen och en vit strimma på hjässan. Därför kan hon inte ställas och kostar mindre än hälften mot normalpris, märkligt nog. (men tur för mig!!!*glad*) Hon är på alla sätt i övrigt en underbar liten personlighet. Med en sådan liten bebis i huset, blev det en lite orolig natt... mest för matte. Husse och Nora snarkade gott.
Matte var ju tvungen att "hålla koll"!!

Dock väckte hennes höghet mig vid 5-snåret och ville ut. Då hade avmaskningen gjort sitt och magen måste skötas förstås. Kissade lite också, så det blev lugnt.

Igår kväll, var hon så ledsen och ängslig över allt nytt, så hon inte kunde äta, därför smakade frukosten riktigt extra gott redan 5.15 idag.

Än så länge är hon väldigt blyg... utom när hon, med ett glatt gläfsande, sätter efter antingen katterna eller hönsen!! Då märks det minsann ingen tveksam tillbakadragenhet!!!

Tuppen kacklar upprört och hönorna flaxar vilt... det blir nog färdig äggröra av de där äggen!!

Katterna, Siri och Stina glor surt och skjuter rygg... men, men... det blir nog bättre med tiden. Gammelkatten Frasse, 6 år i år, ser med upphöjt lugn på såväl valp som fräsande ungkatter. Han låter sig inte beröras nämnvärt! Livet i Åkullen är - livligt!

Nya små liv!

Nu har jag fem små röda silkeskycklingar och fem små svarta blandraskycklingar. Ytterligare en silke kämpar för att komma ut. Av svarthönsäggen verkar det inte bli nåt, men jag väntar nån dag till, innan jag "kastar in handduken"!
Hur många gånger man än varit med om "kläcknings/kycklings-undret" blir man alltid lika "såld" på de små kräken. De är så bedårande söta... SÄRSKILT silkekycklingarna. I denna kull blev det en riktigt mörkt röd kyckling, de andra verkar dra mer åt det gula hållet, men det är förstås alldeles för tidigt att avgöra. Troligen får de alla följa med oss till hönsbytardagen, så får vi väl se om nån vill köpa.
Under silkeshönan ute i lagården, piper det också, men jag tror ingen har kläckts än, det är nog på väg iaf.
Jag lyckades till slut övertyga min sambo om det nödvändiga i att ha en hund på gården, det enda han satte som villkor, var att den inte fick vara stor. Så........... jag hittade en liten cockertik. Henne åker vi och träffar på lördag, så får vi se hur det känns.

Såhär ser hon ut... hjälp med namnförslag mottages tacksamt!

Sista vändardagen igår!

Igår var sista vändardagen i kläckaren. Hoppas att det blir några fina små kycklingar. Nickan som ligger på ägg nere i hönshuset, bör ligga 5-6 dagar till, innan det är dags för kläckning där. Det är himla spännande. Har lagt under svarthönsägg under silkeshönan, de svarta har bytt hus, så ännu har de inte vågat lägga sig på ägg. Lika bra det, det är många "chicks" på gång här nu, känns som om det räcker.

Känner mig idag rätt trött, har sovit dåligt. Skall lägga mig på min spikmatta när jag varit nere i hönshuset, det får mig alltid att koppla av så djupt och det är fantastiskt. Mindre fantastiskt är det att lyfta från mattan. Jisses vad DET gör ont!!! Går dessutom omkring med prickig rygg och mage en halv dag efteråt! Men, men, vad gör man inte för att må bra.

Annars konstaterar jag dagligen att jag är lyckligen förunnad att leva precis på det vis jag alltid längtat efter. För några år sen började jag med afirmeringar, eller några och några, det är väl 10 år nu i rappet. Jag inser att jag faktiskt lyckats förverkliga MASSOR av mina positiva målsättningar. Nu fattas bara hunden.
Letar just nu valp som bara den, men de är hutlöst dyra, det gäller att hitta nån som passar både mig och min plånbok. Går bra att ha hund nu, när jag skall börja jobba natt, då behöver liksom aldrig hunden vara ensam, skönt!

Nu, väntar hönsen och sen spikmattan och därefter skall jag nog så lite fröer och hämta in plantan jag köpte på auktion på tradera. I förrgår köpte jag faktiskt två underbara doftpelargoner på Åtvidabergs handelsträdgård. De hade massor med sorter och jag fastnade för en med skira vitgröna blad som doftade mycket kryddigt och en med sammetsblad som doftade mint! Så himla fina!

Måste ut och plantera lite svarta violer också... men jag vill gärna att det blir lite varmare först.

That's all for now folks!!

Seg morgon...

Jag har ont i ryggen som f-n idag också, inte bra att skyffla hönsskit alltså!

Nu sitter jag här med ett par knäcke med avokado, flingsalt och rödlök och en stor kopp chai-latte. En juste lunch tycker jag. Snart kommer Björn hem och tar tag i lite takläggning på hönshus och lite annat smått och gott. Jag måste förbereda för middag för svärföräldrar i morgon, men det skall väl inte vara så svårt. Skall baka en god kaka till efterrätten och servera en gryta till middag. Det får duga.

Såg nyss att det är MYCKET löv att kratta i trädgården. Köpte en bra sk roskratta, som jag kan få god användning för under alla buskar. Bra uppfinning de där som är lite rundade i kanterna, så att man inte fastnar i och bryter grenar på de små, ännu svaga, rosplantorna. Skall plantera ut några plantor "Catchfly" i backen här bakom också, blir en fin färgklick mot alla sibiriska stjärnklockor i det grå fjolårsgräset... fast det är klart... när jag tänker efter... de blommar näppeligen samtidigt. Ja, ja... det blir nog fint ändå. Jag gillar tjärblomster, som de ju heter med ett mer allmänt känt namn.

Brevlådan artar sig... bara några bokstäver kvar och lackandet med båtlack, så att den håller sig fin i regn och rusk. Skall lägga några ark akvarellpapper i blöt och förbereda lite hönsmåleri.

Dagen går och tiden lider precis som jag.

Over and out!

Jobba...

Det är dags att börja jobba igen. Efter att ha varit sjukskriven några månader för en förbannat trasig och jävlig hälsena. Den är ju inte bra, men nu har jag varken råd eller lust att vara sjukskriven mer.

Nu skall jag prova att jobba natt, så får vi se hur det fungerar för mig. Har aldrig gjort det förut, men man skall ju inte vara rädd för att prova. Bästa årstiden att prova på just den saken, tycker jag. Ljusa nätter och vid fint väder, kan man ligga och sova utomhus, på en solsäng under ett äppelträd... underbart.
Har visserligen provat på sk "blandschema" men det passar mig inte alls... usch! Nä, antingen skall det va' eller inte, tror jag. Och sk sovande jour, skall vi inte tala om, snacka om att gå omkring som en zombie dagen efter, inte bra alls. Jo, för jag KAN inte sova borta, ligger som på nålar och lyssnar på allt. Minsta lilla "knäpp" och jag är klarvaken. *bläääk* Nä, bättre då att inrikta sig på att jobba natt stadigt, efter ett givet schema, så att kropp och psyke, kan få en rimlig chans att ställa in sig. Får hålla tummarna och hoppas att det funkar.

Den som till äventyrs läser detta, får gärna komma med användbara tips gällande nattarbete.

Nu gäller det att vara positiv och hoppas på att hälen håller och att jag klarar att jobba natt.

Då var det dags att måla brevlådan! (som jag ju har tänkt läääänge... )

Påskafton!

Igår inleddes dagen med matlagning som alltid stora helger... en husmors ständiga lott. Jag lagade små köttbullar, färsk inkokt lax, vitlökssill, mannagrynspudding med saftsås, grillade kycklingklubbor och revbensspjäll.

Sen är det ju veganmågen som måste få nåt i kistan, så det blev en sallad på halverade coctailtomater, gula och röda, med finhackad rödlök, basilika och salt, rödvinsvinäger och god olivolja på det, förstås. Sen gjorde jag en gryta på blomkål, purjolök, 6 vitlöksklyftor, rödpaprika och zuccini, allt i en härlig gräddig sås (oatly havregrädde, förstås) och avsmakat med sambal oelek, den var verkligen suveränt god.

Därefter bar det av hem till mamsen med alltihop. Där fanns redan ägghalvor med majonnäs, svart kaviar och räkstjärtar, jansson, prinskorvar, omelett med sparrisstuvning, små petitchouxer med avokadoröra, hemgravad lax, varmrökt lax och kallrökt lax (behöver jag tala om att vi gillar lax i vår familj?), samt en herrans massa olika sillsorter, kokt potatis och gott bröd till. Vilket praktpåskbord!

Innan vi satte oss och åt, hade vi sprungit runt och gömt påskägg åt ALLA barnen i mormors trädgård... så när vi ätit färdigt ringde påskharen i sin klocka, och alla små och stora barn sprang ut i trädgården och letade godisägg. En trevlig tradition!
När barnen fått sitt goda, fick vi kaffe med en härlig Svaneholms mandeltårta till! Mums det också!

Nu måste jag nog viska lite om den blommehöna som verkar ha lagt sig för att ruva??!! Det är ju inte klokt... blommehöns som inte har så bra ruvdrift? Jag vågar inte hoppas på att hon går tiden ut, men jag håller tummarna och försöker störa henne så lite som möjligt. Frågan är bara vad jag skall göra, jag har redena på väggen ca 1 mtr upp och vad händer med kycklingarna när de är kläckta? De kommer ju att ramla ner??? Nån som har nåt råd och tips om detta?

För mycket!

Jag har en kompis som kallas "För mycket" som tillägg till sitt riktiga namn, inte alltid och inte så ofta numera, men ibland. Just nu är det nog så att JAG borde ha detta tillägg. VARFÖR skall jag alltid göra för mycket i alla sammanhang? Nu gäller det alla fröer och rotknölar jag sått och satt. Det är ju sådan lust att göra det i mörka feb-mars, liksom ett hopp om våren. Vad resulterar det i? Jo, en veritabel skog i alla fönster runt om i huset.

Vem skall ta hand om allt detta? Vem skall gallra, vem skall plantera om och framför allt... var fanken skall allting få plats??? Det blir ju liksom inte mindre med tiden!!! Och än är det inte tid för utplantering.
Just nu slåss små veka tomatplantor om utrymme och solljus, med långa "härvor" av sammanväxta luktärtplantor och slingerkrasse. Små uppstickande lavendelplantor söker ljus, jämte plantor av fuchsia och en jädra massa tagetes av olika slag, brottas med allehanda chilipepparplantor. Härvorna av slingerkrasse och luktärt, får nog finna sig i att "gå hädan", det finns ingen mänsklig själ som förmår reda ut det trasslet. Just det... jag glömde, mina kamomillplantor, de gick ett tragiskt öde till mötes.*suck*

Och detta var bara i ETT rum, under ETT fönster.... vi har 11 fönster i vårt hus... förutom glasverandan!!! Bara som en upplysning. *stön* Det skall bli skönt att åka och jobba idag, slippa se eländet. Mitt dåliga samvete, får jag tampas med ändå.

Äppleträden, de som jag tänkt ta tag i, i år, är "färdiga". De är alldeles kalhuggna (bra med en sambo som gärna klättrar och sågar!) och det känns som om det skall till ett under om de skall klara livhanken. Men, men... jag fick rådet: när du kapat, sågat och klippt så mycket grenar så det känns som om trädet aldrig kommer att klara sig och du är dödstrött. Då skall du gå in och sova på det över natten, sen skall du gå ut och ta lika mycket till! Och, för en människa med tillägget "För mycket", är sådana råd en lisa för själen, det kan ju svårligen bli för mycket då, eller? Nåja, jag har sparat några äppleträd till nästa vår, om, utifall att... årets kalhygge inte klarar sig.

I eftermiddag, när jag kommit från jobbet, fortsätter den HÄRLIGA påskstädningen. (jag hatar att städa!!! en mer själsdödande sysselsättning finns inte och det är ju så fruktansvärt meningslöst!) Jag är tusen gånger hellre ute i trädgården och städar där, den saken är klar. Så, jag tar nog parksliden i eftermiddag och räfsar en gräsmatta, innan jag går in till mina skitiga golv och dammiga prylar! Allt går lite långsamt när man har ont, men jag har ju tid att jobba i min takt, skönt det.

Förresten, jag skall ju plocka lite björkris idag, måste ju ha nåt att hänga alla mina vackra ägg i. Varje år utökas samlingen med sex nya, faktum är att i år måste jag nog ha två ris... alla ägg får inte plats i ett.

Det är härligt med vår.... nu skall jag gå och så lite mer kamomill!*blink*

Over and out!

Soliga fredag - helgen stundar!

Visst är väl våren helt underbar!! Livgivande, förhoppningsfull och energirik!!

Tidigt i morse väckte Björn mig och talade om att det stod en hjort i trädgården. Mycket riktigt, där stod den och betade lavar på berghällen. Plötsligt såg vi på uppfarten, vår lilla svarta norskskogskatt, Stina, som ålade sig fram och trodde att hon var en svart panter. Det slutade med att hon och årshjortkalven lekte tafatt med varann och det var helt fantastiskt att se.

Efter en stund såg vi att Stina stirrade neråt backen och jag flyttade mig tyst till andra fönstret och mycket riktigt... där nedanför fönstret, stod mamma hind och betade från vår Vintergröna. Jag muttrade tyst: "ja, bara ni ger fanken i mina tulpaner"... de har redan råkat illa ut en gång nu i vår och blivit avbetade. Som tur är ser det ut som om de klarade den attacken och fortsätter att spira. Hjortarna blev i allafall stående länge utanför våra sovrumsfönster, bara 1-2 mtr ifrån oss och efter en stund smög jag efter min kamera och lyckades fånga dem, i en liten kort film som jag skall lägga in, när jag hunnit redigera den.

Det var ett skönt och kul sätt att börja dagen och jag konstaterade nöjt att detta hade vi aldrig fått vara med om, ifall vi bott kvar i stan! Livet på landet är bäst!!!

Idag är det mycket tvätt och städ men när den är klar, skall jag ut i trädgården igen... det är en fröjd att pyssla därute. Fast jag har förbaskat ont i höger knä, när jag lägger mig på knä. Känns som om nåt skall "ploppa" ut ur det?? Kanske menisken? Vet inte vad jag skall göra åt eländet.
Nån som har nåt bra tips, så kom gärna med det!

Härligt, är det i alla fall att se tvätten flagga på strecket i vårvinden, vilken mjukhet och vilken väldoft när man får lägga in persedlarna i skåp och lådor.

Sommartider hey, hey!!!

Våren är kommen!!!

Ja, nu är det hopp om livet - igen! Ute surrar nyvakna flugor mot varm husvägg, krokusen sticker upp sina färgglada kalkar och lindbaggen är till ständigt nöje för våra små kattflickor Stina och Siri.


Idag skall jag samla ihop material till en kroki-kväll, det skall bli himla roligt!! Sen bär det av ut i äppelträden med stege, såg och grensax. Naturligtvis åker cd-spelaren med ut, kan ju inte vara utan mitt ständiga bok-lyssnande, det är ett härligt sätt att berika sin tillvaro. Började med att lyssna på ljudböcker redan i slutet på 80-talet, när mina flickor var små. Då fanns det inte så mycket som idag, så jag fick beveka bibliotekarien i Horn, min hemby, till att få låna av böckerna för blinda och synskadade, såna fanns det massor av. Skillnaden var bara att jag fick släpa med mig tunga orange kvadratformade fodral på 25x25 cm vilka innehöll ljudböcker för blinda, i stället för de betydligt mindre som var för gemene man... men, vad gjorde väl det. Där jag satt i källaren och sydde barnkläder, gardiner och annat så symaskinen glödde, betydde inte fodralet någonting, utan alla underbara ord som lästes upp av duktiga skådespelare. Jag som alltid har slukat böcker, kunde göra det OCH samtidigt vara nyttig med annat.

Numera har jag svårt att ens diska, utan att lyssna på nåt! Ibland blir jag lite fundersam, är det så att jag inte KAN vara utan ljudmattan? Varför, i så fall... kanske för att slippa tänka förmycket på sådant jag i alla fall inte kan påverka.

Idag skall kläckaren laddas! Har löst upp Virkon och skall rengöra den ordentligt först, sen åker det i en massa ägg, från bl a mina små silkesdamer, få se om de är befruktade. Hoppas att svarthönan lägger sig snart igen, så att jag kan plocka in ägg under henne också. Det vore roligt att få lite fler höns av svarthönan, särskilt som hon ännu isf har befruktning från en helt annan tupp i sig. Ja, ja... den som lever får se!