Blått och vackert!

Ja, nu sitter jag här med plastgipsstövel, blå och vacker! Tänk vilken skillnad det är på plastgipset och vanligt gips, den som uppfann det, borde ha nobellpris, banne mig! Förut hade jag sk öppet gips, för svullnad osv och det var vanligt sånt där vitt, uttorkande, dammigt och TUNGT gips. Nu har jag hel stövel i två lagers plastgips, lätt, smidigt, tåligt och snyggt!! *nöjd*

Idag skall jag nog försöka ta mig ner till hönsahuset, har ju dessutom fått mig en fin sko, som jag kan ha på mig utomhus, super! Måste ju ner och titta till alla mina pullor och städa alla gamla ruvreden, pudra med etotal och lägga in nytt hö... och så måste jag hitta på nåt sätt så att inte de små sätter sig och poopar i dem. Jag har samma problem som Koola-Viola, men jag är tveksam till radar-metoden. Jag vill nämligen ha mina värphönor på rätt plats! :-D Det räcker med vår spök-höna!


Jo, för i vår gamla lagård, har vi faktiskt en spökhöna, tro't eller ej!?

Lagårdsdelen, som är sedan början av 1800-talet, är inte hermetiskt tillsluten, men vi hittar inga "hål" som rävar, illrar (ja, de kan ju klämma sig in lite varstans, så DET kanske är en överdrift), katter ELLER höns borde kunna ta sig in och ut genom. Vi har LETAT och KOLLAT om och om igen, men det FINNS ingen höna frigående i lagårn... och ändå........ någon värper ägg i ett litet egenboat rede i den gamla foderrännan??? VEM är det?? Vi ser aldrig nån höna, hör aldrig någon och alla hönor vi har, är på rätt plats, dvs I HÖNSHUSET. Således, det måste röra sig om en spök-höna. Hennes äggs skal är dessutom oehört sköra och tunna, så hon hittar troligen inte till snäckskalsbunken.

VAD skall vi bara göra? Nån som har nåt tips? Hur skall vi hitta, se, fånga denna illusion som värper så duktigt???

För att inte tala om........ HUR FAN TAR HON SIG IN???? Och UT, igen????

Det blåser hårt runt knuten!

Jag sitter här vid datorn jag och ser hur svarthönsen blåser omkring i trädgården. De får liksom lite extra skjuts idag och fjädrarna står som en sky kring dem och gör dem dubbelt så stora. Måste nog ner och elda lite idag, det är ett gammalt hus vi bor i... gammalt och välventilerat, så att säga!

Nedanför kullen ligger mitt stora hönshus... där alla mina finingar huserar och jag kan nästan inte ta mig diiiit!!! *gråter*
Det går, det gör det, men det tar oändlig tid och jag får så himla oooont i min opererade fotusling! Men jag skall nog tejpa på mig sotarmössan och försöka ta mig en tur ner för att se hur "Kryllot" och "Ture och Asta" har det. Ture, han är min nya australorpingtontupp, blåkanttecknad och hans svarta höna... köpte dem för för att mina båda svarta australorpdamer: Tjockla och Teckla, skulle få sig en make. Än så länge får Ture och Asta gå lösa i ladugården, i väntan på bättre faciliteter.
Sen har vi lille Kryllot.......... han är en gul friserad dv cochintupp som jag liksom bara "blev med" i lördags. Han är ganska illa åtgången av de stora tupparna och av den "Röde Rudolf", dv cochin han också, som redan bor i hönshuset. Tycker lite synd om honom, men det får lösa sig, det också på sikt. I "tvåan" som vi logiskt nog kallar avd 2 i hönshuset, bor ytterligare en dv cochintupp en laxfärgad med sin lilla höna, han skall få bli make till mina andra två laxfärgade hönor som tidigare gått med Rudolf den röde. Få se nu, om vi kan få riktigt fina laxfärgade chicks i framtiden. Det blir kul. Och gula frissiga... de rimmar på "fnissiga" vilket alla bli som ser dessa "bollar". Höns är livet, den saken är klar! Jobbigt bara, att inte kunna göra nånting själv, när det är så mycket som borde och måste göras!!

I förrgår hade vi ett riktigt kläckningskalas (HELT utan gam-diarré!) i hönshuset. TRE hönor kom ner på golvet med sina småttingar. Bla en dv cochin som ruvat fram två kycklingar som var så himla fina. Med brunt huvud och svart rygg och gula i övrigt. Det skall bli mycket spännande att se vad det blir för färg på dessa. Nån som har nån idé och vågar chansa?

Ömsom vin, ömsom vatten

Här sitter jag, måndag morgon i slutet av september. Foten är gipsad och öm och jag är outsägligt less på eländet. Snart skall jag dock få ett lättare och mer tåligt gips, med en sko så att jag kan gå utomhus lite enklare. Som det är nu, har jag en sotarmössa tejpad runt foten och försöker knipa med tårna runt en flip-flop, för att överhuvudtaget kunna komma ut. *suck*

I lördags gav vi oss iväg till Asby, som ligger mellan Tranås och Österbymo. Vi skulle delta i Asby skördemarknad och visa och sälja fjäderfä och hantverk. Dagen var jättevacker, med hög klar luft och vackra färger. Vi hade med oss 5 små unghönor av blandras och dv cochin, tre tuppar varav två var blandras och en dv cochin samt två ruvhönor med 4 resp 6 kycklingar... vi sålde allt inom första halvtimmen utom lille tuppen
"Puff", som är blandras mellan dv cochin och silke och oerhört söt och personlig!!!

Det var verkligen jätteroligt att vara där. Vi var medlemmar ur den relativt nystartade fjäderfä/smådjursföreningen GRODDEN och visade upp såväl kaniner av olika ras, ankor, gäss och olika sorters hönsfågel. Dessutom visades och såldes hantverk och gårdprodukter av olika slag, så som beredda lammskinn, honung, svamp, getost, strumpstickning och vackert färgade garner, keramik och prydnadsföremål.

Solen sken ikapp med våra leenden och det var milt och vindstilla... folkmusik spelades och människor njöt hejdlöst av tillvaron. Där satt vi i solen och mumsade på medhavd matsäck och pratade med varandra och med besökarna, medan folk tjoade och hojtade från fältet bredvid oss, där ko-bingon var i full gång. Vid tvåtiden var det dags att packa ihop och då skulle vi ju åka hem med bara en tupp kvar... lille "Puffen"... yeah right!

Nä då... hönstokiga Cecilia köpte glatt på sig en otroligt vacker laxfärgad dv cochintupp med liten höna samt 4 kycklingar av Mille fleur... FICK dessutom en JÄTTEVACKER dv cochin tupp som är gul och friserad! Han skall få ta hand om mina fina sommarkläckta gula, släta dv cochinkycklingdamer, framöver! Men, Björn, min stackars sambo, höll på att bryta ihop, den saken är klar! Han suckade uppgivet: "skall vi ha med oss lika många hem, som vi åkte hit med?" Njaa... riktigt så illa blev det väl inte, men ändå bäddat för en massa mer-arbete med snickerier för att de nya hönsen skall få plats. Stackars Björnen min... jag är ju justerad och kan inte göra mycket... så det blir allt han som får snickra, han som egentligen har "häcken full" ändå.

Hur som helst, hade vi en härlig dag, vilken avslutades med kaffe, äppelkaka med glass, hemma hos Anna-Karin i Grindsbo... och ja... VISST JA... där hade jag ju OCKSÅ höns som jag skulle ha med hem, de hade jag ju GLÖMT!!! Summan av kardemumman blev alltså att vi faktiskt drog hem lika många individer som vi åkte ut med!!! Jag är inte klok, jag vet!!!

Det är dags...

Ja, i morgon tisdag, lägger jag mig under kniven om allt går som det är tänkt. Min häl skall opereras, förhoppningsvis skall jag bli smärtfri i den, så att jag kan börja röra på mig lite mer igen. I alla fall efter konvalescensen. Jag har gått upp mycket i vikt, under gångna år, just för att jag varit så begränsad i mina rörelser. Dessutom har jag sovit dåligt pga värken, vilket gjort att jag inte orkat röra mig heller. Lite trist. De dagar jag lyckats få ner smärtan med hjälp av värkmedicin, har jag gjort sådant som sedan straffat sig. T ex varit ute i skogen och jagat svamp eller städat hönshus, eller gått långpromenad med jycken... så har jag mer eller mindre blivit liggande dan därpå. *suck*

Nu är det bara att hålla tummarna, be till Gud och hoppas på det bästa...

I morgon kväll ligger jag förhoppningsvis på soffan med benet i paket och högläge... och ser fram emot att bara bli bättre!!! Under tiden får Björn ro ett tungt lass, stackarn. Han är dock stoisk och försäkrar att det skall gå bra... min yngsta kommer hem och hjälper mig också, det har hon lovat.

Håll tummarna och be en stilla bön, alla vänner!