Idag, när jag kom hem efter nattens pass, gick jag en sväng med Nora. Morgonen var nytvättad och regntunnan fylld, men nu bröt solen genom molnens tunga boja och strålarna glittrade i alla regnjuveler på blad och blommor.
Jag plockade en stor bukett med förgätmigej, akvileja och liljekonvalj och kände mig sprängfylld med livslust, trots en ganska jobbig natt.
Det är så ljuvligt vackert ute nu och det känns så viktigt att verkligen ta vara på denna tid. Dessa dagar, fyllda av doft av hägg och körsbär, dagar i ljus och skir grönska, dagar med himmel målad i azurblått och en sol badar oss i värme och ljus.
Dessa dagar bildar fundamentet till min överlevnad under gråa november och trista februari. Det gäller att stanna upp, dra djupt efter andan och låta ögonen insupa vårens obändiga, villkorslösa växtkraft. Det gäller att lyssna... nu gal göken och bofinken kvittrar i snåren. Koltrastens vemodsdrillar i dimhöljda morgonväkten, är som svalt balsam på min själ. Överallt hörs fåglar i våryrt ode till livet!
Jag säger bara - stanna upp! Tag till vara! Sätt dig på en sten och vänd ditt ansikte mot solen, lyssna, andas, känn livet! Eller lägg dig på en filt under äppleträdet och se upp i den blåa rymden, känn hur lite det är som beror på eller av just dig, just i detta ögonblick, känn trösten i detta!
Livet kan faktiskt vara underbart och allt detta underbara kostar ingenting!
tisdag 19 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar