Ja, nu har jag en jobbhelg framför mig, med tre nätter på raken. Tänk, jag trodde aldrig att jag skulle fixa att jobba natt, men det går faktiskt över förväntan. Däremot är jag HELT säker på att jag INTE skulle fixa att jobba sk journatt, då man skall sova hos brukaren för att sedan gå på ett pass direkt man vaknar. Det måste verkligen vara vidrigt. Jag skulle heller inte fixa ett sk blandschem och jag hyser stor beundran för dem som orkar med sådant, även om det känns som dessa människor mer eller mindre måste LEVA genom sitt jobb?!
För mig är mitt jobb ett jobb, varken mer eller mindre. Jag läste på universitetet för att bli lärare en gång i tiden, men jag tog ett uppehåll för att jobba som lärare för att jag plötsligt kände mig tveksam till mitt yrkesval. Varför? Jo, för att även lärare jobbar i perioder dygnet runt, och det passar helt enkelt inte mig. Jag lever mitt liv UTANFÖR mitt arbete, där har jag det som gör mig glad och lycklig och som gör mitt liv fullkomligt. Även om arbetet som sådant är viktigt, man är ju ändå rätt många timmar där, så vill jag kunna lägga det helt åt sidan när jag går där ifrån. Jag vill ha ork och kraft till den rika fritid jag faktiskt har. Jag har MASSOR med saker som jag vill göra och som jag gör.. och jag fattar mig inte på såna som går till jobbet och kommer hem och är hemma och inte gör nåt och sen går till jobbet igen???? DET är fanimig otroligt! Så himla fattigt!!!
Jag tycker uppriktigt synd om människor som inte har några intressen, inte några hobbies eller aktiviteter, hur orkar såna leva???
Jag målar, skriver, syr, fixar med hus och trädgård och tar hand om alla mina djur, sen har jag förstås alla mina höns! Både rashöns, genbankshöns och värphybrider, det har också blivit ett stort intresse. För att inte tala om att gå i skogen, plocka svamp och titta på när min älskling plockar BÄR... ja, för bär ids jag inte med... däremot älskar jag när han häller en kupad hand full med solmogna smultron rakt in i min mun... DET är livskvalité.
Vad är annars meningen med livet? Om det inte är att just fylla livet med riktig mening???
Igår var vi och hämtade min nya bil! En Citroen Berlingo Family, en metallicblå... skitfin!! Jag blev tipsad om modellen av min väninna Anna-Karin, som också har en sådan, fast en vinröd... Jag är jättenöjd med min bil, gott om plats för hund och höns och foder och målarmaterial, stafflier och så vidare... härligt!
Dags att ta tag i lite helgstädning igen, skall diska en massa nytt porslin, fick för mig att byta ut glas och porslin i mitt kök, och nu har jag en massa som skall "ny-diskas"... skall torka golv också. Sen skall jag smörkoka lite färsk lax och potatis till min lunch och försöka sova en stund inför nattens jobb.
Until next... stay healthy!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lycka är ett rikt liv "utanför jobbet", absolut. Saker som inte kan mätas i pengar. Ting och fä och människor man njuter av. Så skönt att man hittat det man tycker om här i livet. :o)
SvaraRaderaHar du tänkt på att en del har ett så pass stimulerande och rikt jobb att de inte behöver mer än en tv när de kommer hem? Eller att det du tycker är ett rikt innehåll inte är det för andra? De kanske tycker att en tystnad är rik? Att lyssna på sitt inre? En stillsam tystnad är livskvalité för någon.
SvaraRaderaDet som är livskvalité för dig behöver inte vara det för andra. Var lite ödmjuk och inse människors olika behov. Dina behov behöver inte alla andra ha.
Hej Lena, vem du nu är?*s*... Jodå, visst kan det vara så och dessa som har ett sådant FANTASTISKT jobb, är bara att gratulera. Trots detta har jag svårt att se att det skulle räcka för mig. Det skulle bli väldigt enahanda, tror jag.
SvaraRaderaAtt lyssna på sitt inre och vara i tystnad och stillhet - fine, helt underbart... men inte varje kväll och varje ledig dag i veckan, va? *s*
Stilla, rena stunder är ett livsvillkor även för mig och en förutsättning för att till fullo, uppleva livet i övrigt.
Men som sagt... inte varje kväll i veckan och alla lediga dagar, never!
Det skulle bli alldeles för fattigt och tråkigt för mig och att bara sitta framför tv:n och/eller datorn och häcka, fortfar jag att tycka att det är att begränsa sig själv.
För mig är ett jobb ett jobb... i synnerhet sedan jag jobbar inom vården, kanhända skulle jag tycka annorlunda om jag jobbade med något som mer tangerade mina verkliga intressen, vad vet jag? Jag vill stänga av mitt arbete när jag går där ifrån, ha tid och kraft till det som berikar mig på ett djupare plan, så är det för mig. Och förlåt men, det är MÅNGA som INTE har detta fantastiska jobb som fyller dem så att de inte orkar eller har lust med nåt annat, och som ÄNDÅ inte har några intressen eller initiativkraft. Om det är av rädsla eller dålig självbild eller vad det beror på, det vill jag inte uttala mig om, bara beklaga.