Lyssnar på P1 och hör om den stora barnfattigdomen i Malmö och kan inte låta bli att gråta över eländet. Vet ju själv hur det var när flickorna var små. Det var inte lätt att vara arbetslös och ensamstående.

Aldrig blev det så tydligt som när det skulle göras nåt i skolan, typ en utflykt eller liknande... ibland fanns bara inte den där 50-lappen och fattigdomen accentuerades ytterligare. Jag hade fantastiska vänner, Lena, Charlotte m fl, som fanns där för mig på många sätt, främst genom förstående vänskap, tack gode gud för dessa. Men, det är för jävligt att det får vara såhär, år efter år efter år.

Det här med utgifter i skolan, är något som kommuner, skolledning och lärarna borde ta i mycket stort beaktande. Visst, det får tas ut MINDRE avgifter i samband med ex utflykter, men som sagt, en 50-lapp, kan vara för mycket och då skall vi inte ens nämna när avgifterna närmar sig tusenlappen och mer därtill!!! Det är MYCKET smärtsamt att se barnens besvikelse, men allra värst är att se deras förståelse och känna deras solidaritet med mig! Det är inte rätt att barn skall behöva bekymra sig för sin förälders ekonomiska status, lära sig att aldrig be om något för egen del, lära sig att alltid avstå. Vad är det en ung människa tar med sig ut i livet av denna lära, det är inte BARA ödmjukhet. Nä... i synnerhet unga kvinnor, lär sig att stå tillbaka i en tillvaro som i stora delar redan är baserad på att kvinnor SKALL stå tillbaka till fördel för männen, dålig ekonom och fattigdom förstärker denna erfarenhet.

Det skall inte behöva vara såhär, i ett Sverige som är rikare än någonsin! Klyftorna är pinsamt stora! Barnen skall inte behöva känna sig utanför, avstå från att delta i alla aktiviteter som deras skolkamrater gör, inte på grund av ekonomi i alla fall. Och det allra värsta är att forskningen visar att fattigdomen många gånger går i arv och att barnen som växer upp i fattigdom, har svårare att tillgodogöra sig undervisning, vilket i sin tur visar sig i sämre skolresultat och ej fullgjord skolgång.

Aldrig tidigare har det funnits så många unga människor som är beroende av socialbidrag som nu. Det är alla barn från det moderna fattigsverige som bär bördan av ett samhälleligt svek. Massor med unga vuxna som aldrig har fått en chans att komma in på arbetsmarknaden och som därmed blivit totalt alienerade i den värld de tvingats in i. Det är fullkomligt oanständigt!

Malmö är den stad i Sverige som har den största barnafattigdomen, dvs barn som lever i familjer där de vuxna på olika sätt hamnat utanför samhällets drivhjul. Arbetslösa, invandrare, långtidssjuka osv. Men det finns fler fattigkategorier. Vissa pensionärer, har det oacceptabelt svårt och det efter att ha slitit ett helt arbetsliv. Jag för min del, kan inte ens förstå hur staten kan ha mage att dra skatt på pension. Jag menar, detta är pengar som redan en gång beskattats, hur orättfärdigt får det bara bli????

Nä, jag kallar till upprop! Det är dags att med gemensam kraft säga ifrån till stat och riksdag! Vi accepterar inte detta längre. Ge oss social välfärd och trygghet!!! Det är det uppdrag ni har, och inget annat, det är till detta våra skattepengar skall gå!! Jämna ut klyftorna - NU!

Annars är det dags för revolution!