Gjuta golv...

Idag är det en härlig dag! Solen skiner, katterna spinner där de ligger och solar sig ute på muren och hönsen kacklar nöjda. Perfekt dag för storrengöring i hönshuset!! När det sedan är gjort, skall jag inreda utrymme för svarthönsen, det är dags för dem att flytta ner i lagårn. Det får bli ett provisorium över vintern, för jag tror inte att vi kommer att hinna få färdigt i lilla hönshuset, innan det blir kallt. Men jag skall fortsätta förberedelserna för gjutandet av golv. Skall göra i ordning ett utrymme för min brännugn i Lagårn också. Vi skall flytta min keramikverkstad hem till Åkullen nu i månadsslutet.




Igår fick jag en kommentar från en människa som på nåt märkligt sätt hittat just min blogg om "soffpotatisar" som inte gör nåt mer än jobbar och slöar framför teven. (Jag älskar att glo på teve... fast inte BARA!!) Finner det rätt märkligt att någon blir så engagerad i mitt lilla inlägg, att denna gör sig en användare på blogger bara för att kunna kommentera. Undrar just vad som ligger bakom sådant "engagemang"?? Nåja... jag väljer att ta det som en komplimang och hoppas att hon läser om resten av mina blogginlägg också, det kan ju vara kul för henne!*s*

Hur som helst är det med uppfattningen av en text, precis likadant som svaren man får på sina frågor, allt utgår ifrån vad man har med sig i botten själv. Ens egna referensramar, så att säga. Du läser och uppfattar, du lyssnar och förstår, allt utifrån dina egna möjligheter och referenser. Precis som när du ställer frågor på ett sätt så att du får de svar som du inom rimliga gränser kan tolka till din fördel... en form av projicering skulle jag vilja säga. Så är det ju också med det jag skriver... jag skriver här på min blogg, mina tankar, mina reflektioner och mina åsikter. Allt format med mitt liv och mina erfarenheter som språngbräda. Det är roligt med diskussioner, men här i min blogg tar jag mig friheten att utforma innehållet som JAG vill.

Nu, mina vänner... ut i lagårn med skrället, så hon får göra lite nytta! Jag passar på att ta mig ett solmoget äpple från trädet i backen på väg ner mot lagårn och njuter av den stillhet som vi valt att flytta ut till, jag och min älskade man, jodå, han är min man... FAST vi inte är gifta - än! Det gäller att välja dem bra, hörni brudar... karlarna alltså!!!*s* Snälla skall de vara, driftiga, omtänksamma, intelligenta, kunniga, roliga, ärliga, kärleksfulla och generösa!!! Och faktiskt... det finns såna pärlor, jag vet, jag har en!

Gråa dagar....

Idag är det en grå och trist dag och jag känner mig så ledsen. Jag har så himla ont idag, kan nästan inte gå och det värker även när jag vilar. Det är jobbigt att ständigt ha ont, i vila såväl som i rörelse. När varje steg känns som om att kliva på en kniv, leder till felbelastning som i sin tur leder till värk från övriga kroppen, rygg, knän och höfter. Usch... tårarna rinner för jämnan nu för tiden, tycker jag.
Operationen närmar sig med stormsteg och det känns både som en lättnad, samtidigt är jag ängslig. Det är inte kul att ligga där med bedövning i ryggen, kunna höra hur det knakar i benet, när de hackar bort delar av min häl och slitsar upp min hälsena. Sen har jag 6 veckors konvalescens och det är ju inte sådär jättekul, det heller. Men det allra värst är nog värken.. Hur det skall bli sen, efter operationen, med gips och förbud att stödja... när både dator och ateljé är på ovanvåningen, det törs jag inte tänka på. Jag kommer att bli GALEN!! Tur att det finns böcker och teve där nere!!!

Sen fick jag reda på att körövningarna för Py Bäckman-projektet börjat och min gode vän som skulle varsko mig, för att jag skulle kunna hänga på, har tydligen struntat i det. Fast han själv föreslog och tyckte att jag skulle vara med. Det har också gjort mig ledsen.

Som grädde på moset... jobbnatt, med allt vad det innebär. Ibland är det tungt.

På väg ut...

... ja... jag är ju det, på väg ut i skogen hela tiden! Men det är liksom om det går troll i vardagssaker. Det kommer hela tiden nytt som skall pysslas ordning på och sen har vi ju den här datorn som verkligen kan förhäxa mig. Jag hittar hela tiden nytt som är roligt att läsa, lyssna på och skriva kring. Hopplöst!
Jag som egentligen borde ta vara på min lediga dag genom att göra att sånt där... ni vet... alla borden, måsten och "viktigheter"... som att hänga tvätten, skrapa balkongdörren och vattna tomaterna! För all del, tomaterna mognar och ser ut att klara sig rätt bra på de vattenhinkar de får, "on occations" så att säga... men allt det andra då? *suck*

Nå, idag fick jag ett sms från en människa som betytt och fortfarande betyder väldigt mycket för mig, en god vän som bor i mitt hjärta. Han hade valt att uppfatta ett av mina inlägg här i bloggen som en attack mot honom. Det är ju trist och känns lite orättvist av olika anledningar.

Jag kan bara konstatera att min åsikt är, att varje gång vi reagerar, så är det med våra egna erfarenheter, referensramar och självkänsla som resonansbotten. Vi har dock alltid möjlighet att välja hur vi skall förhålla oss, även om vi inte tror det... kanske vore det bra om vi då och då bara väntar ett ögonblick, tills den första spontana harmen lagt sig.
Den där harmen, känslan av att vara kränkt, kan ofta bottna i gamla mönster, i ett förorättat barn inom oss, och har många gånger ingenting med verkligheten att göra. Jag vet att det är svårt, det är det för mig också, jag är en eldsjäl och har ett intensivt temperament, men jag försöker välja förhållningssätt så mycket jag kan.

Denne vän borde tycker jag, med den gemensamma bakgrund han och jag har och hans kunskaper om min person, ha kunnat välja ett annat sätt att hantera sin reaktion.

Sen finns det för all del en annan vinkel på det hela... När vi reagerar negativt på ett uttalande... kan det finnas en "egenhjälp" att hämta i denna reaktion. Kanske finns det något jag bör bearbeta, om jag reagerar för stort, för hårt, för negativt eller rent av kanske fel???
Jag sörjer hans reaktion... det gör jag, för jag känner att hur jag än gör och har gjort, ansträngt mig, för att hantera hans hjärnspöken och vara hans stöd, så hamnar jag ändå i denna sits med jämna mellanrum. Visst jag kan välja nu......... bara rycka på axlarna och tycka att: "han får fixa det där, det är hans problem"....... eller med känslan av vanmakt, vemod och uppgivenhet.... just nu är jag på det där sista, men jag kommer att komma till det första också... innan jag når jämnvikt igen.

Jag har köpt två nya CD-skivor... "Psalmer" med Toni Holgersson och Irma Schultz... en fantastisk skiva, som ger mig mycket tröst och berör mig mycket. Rekommenderas varmt!!

Kraft finner jag i den andra CD:n... det är "Ljuva spanska sånger"... den sätter jag på högsta volym och målar så färgen skvätter!!!

Nu... skogen, för böfvelen!!!

Over and out!

Nya kultingar i trädgården till våren!!

Som vi har undrat vart Nora gör av alla sina grisöron som hon får för att hon skall ha nåt gottigt att mumsa på. Hon får dem och i nästa ögonblick är de puts väck!!??

Men nu har vi förstått... hon planerar och planterar inför nästa säsong. Till våren kommer hela vår garageuppfart, delar av gräsmattan och hälften av alla rabatter att prunka av nya små rosa, griskultingar... jag råkade nämligen av misstag, gräva upp ett alldeles nyplanterat öra idag (när vi helt meningslöst ville höstbruka en rabatt!) och då förstod jag! Nora såg MYCKET förolämpad ut och tog, det numera mjuka, lite lätt svampiga och "väldoftande" örat och gick och grävde ner det igen - inomhus!!! Jo, jag hittade henne, ivrigt fösande den ljusblåa fina Nalle Puh-filten med nosen in i hörnet av skinnsoffan... när jag försiktigt lyfte på den, vad hittade jag väl där om inte det mosiga, gosiga örat!!

Lika härligt var det för Björn, när han trött en kväll, lade sig till rätta för att hitta bästa sovställningen, vilken innebär att han knycklar in armarna under kuddarna och där hittade ett annat öra, lite gnagt och kallslemmigt i kanterna, men ännu fullt njutbart. Han såg lätt uppgiven ut, min gode sambo, men Nora tog nöjd örat och la sig vid hans fötter. Vi somnade den kvällen till hennes förnöjda gnagande på detta "alldeles NYA" öra som husse plötsligt hittat... Nora hittar nämligen själv aldrig sina nergrävda skatter, troligen lätt dement redan!!

I natt är en jobbnatt.

Ja, nu har jag en jobbhelg framför mig, med tre nätter på raken. Tänk, jag trodde aldrig att jag skulle fixa att jobba natt, men det går faktiskt över förväntan. Däremot är jag HELT säker på att jag INTE skulle fixa att jobba sk journatt, då man skall sova hos brukaren för att sedan gå på ett pass direkt man vaknar. Det måste verkligen vara vidrigt. Jag skulle heller inte fixa ett sk blandschem och jag hyser stor beundran för dem som orkar med sådant, även om det känns som dessa människor mer eller mindre måste LEVA genom sitt jobb?!

För mig är mitt jobb ett jobb, varken mer eller mindre. Jag läste på universitetet för att bli lärare en gång i tiden, men jag tog ett uppehåll för att jobba som lärare för att jag plötsligt kände mig tveksam till mitt yrkesval. Varför? Jo, för att även lärare jobbar i perioder dygnet runt, och det passar helt enkelt inte mig. Jag lever mitt liv UTANFÖR mitt arbete, där har jag det som gör mig glad och lycklig och som gör mitt liv fullkomligt. Även om arbetet som sådant är viktigt, man är ju ändå rätt många timmar där, så vill jag kunna lägga det helt åt sidan när jag går där ifrån. Jag vill ha ork och kraft till den rika fritid jag faktiskt har. Jag har MASSOR med saker som jag vill göra och som jag gör.. och jag fattar mig inte på såna som går till jobbet och kommer hem och är hemma och inte gör nåt och sen går till jobbet igen???? DET är fanimig otroligt! Så himla fattigt!!!
Jag tycker uppriktigt synd om människor som inte har några intressen, inte några hobbies eller aktiviteter, hur orkar såna leva???

Jag målar, skriver, syr, fixar med hus och trädgård och tar hand om alla mina djur, sen har jag förstås alla mina höns! Både rashöns, genbankshöns och värphybrider, det har också blivit ett stort intresse. För att inte tala om att gå i skogen, plocka svamp och titta på när min älskling plockar BÄR... ja, för bär ids jag inte med... däremot älskar jag när han häller en kupad hand full med solmogna smultron rakt in i min mun... DET är livskvalité.

Vad är annars meningen med livet? Om det inte är att just fylla livet med riktig mening???

Igår var vi och hämtade min nya bil! En Citroen Berlingo Family, en metallicblå... skitfin!! Jag blev tipsad om modellen av min väninna Anna-Karin, som också har en sådan, fast en vinröd... Jag är jättenöjd med min bil, gott om plats för hund och höns och foder och målarmaterial, stafflier och så vidare... härligt!

Dags att ta tag i lite helgstädning igen, skall diska en massa nytt porslin, fick för mig att byta ut glas och porslin i mitt kök, och nu har jag en massa som skall "ny-diskas"... skall torka golv också. Sen skall jag smörkoka lite färsk lax och potatis till min lunch och försöka sova en stund inför nattens jobb.

Until next... stay healthy!!

Bak och smak och fjällkvanne!

Idag fick jag en påse fjällkvannefrön mig tillskickade från en bekant på Alternativ.nu. Jag har sökt denna växt land och rike runt, men det är inte många plantskolor som för den. Nu skall jag så och hoppas på blomning till nästa sommar. Denna lördag började med frallebakning och skall fortsätta med funderingar och förberedelser kring nya hönshuset. Måste fixa ett vettigt utrymme till mina svarthöns, som jag tänkte skulle få flytta ner om några veckor. Skall bli VÄLDIGT skönt att få hönsfri trädgård. Denna sommar, med höns i trädgården, lärde mig att det vill jag INTE ha mer. Fy så mycket flugor det blev inomhus!!!!

Nu skall jag strax dra på mig hönsakläder och ge mig ner till lagårn, skall ta med mig kameran och hoppas på lite fina foton på särskilt en liten spelevink. En sommarkyckling, som jag tror är en blandning mellan silke och dv cochin. Han är helt gul och har små söta kindbollar och litet pipskägg, förutom en antydan till snygg basker. Han har silkes långa hals med dv cochins runda bak och fendrar. Han blir nog riktigt snygg, den lille spjuvern. Jag återkommer med bilder, hoppas jag... om han bara ville hålla sig i skinnet en nanosek eller två!!
Här är min lille spelevink: "Camaro". Han är en riktig tuffing.

En eftermiddag hos Anna-Karin

Har varit och hängt tavlor på Café Ömo och följde därefter med Anna-Karin hem för att titta på alla vackra kaniner och fåglar. Åh, så härliga rex-kaninerna är i pälsen, fantastiska... skulle inte ha nåt emot att fodra ett par innetofflor med ett sådant skinn! ;-D

Så fina frissiga dv cochin hon har Torparhuldan... en liten gul tupp kanske får flytta hem till mig nån gång i framtiden. Och jag gillar de pärlgrå väldigt mycket, som grå nystan över marken, där de tultar fram, kavata och orädda. Vill ha såna också... det är livsfarligt att åka hem till andra och titta på djur, enbart tur att jag var lite trött och frusen, annars hade hon nog "hillat" på mig nån kanin och nån pippi, det kan jag ge mig på!*s*

Tog lite foton på mina dv cochin, för att få hjälp att färgbestämma dem, vem som tycker sig veta, får gärna höra av sig med tips på vad det kan vara för färgbestämning på mina små chicks. Lägg märke till den lilla gula i bakgrunden på bild nr 3, den som sitter hos sin mamma. Den har randiga vingar med små vita prickar på... jättefin!