Det blåser hårt runt knuten!

Jag sitter här vid datorn jag och ser hur svarthönsen blåser omkring i trädgården. De får liksom lite extra skjuts idag och fjädrarna står som en sky kring dem och gör dem dubbelt så stora. Måste nog ner och elda lite idag, det är ett gammalt hus vi bor i... gammalt och välventilerat, så att säga!

Nedanför kullen ligger mitt stora hönshus... där alla mina finingar huserar och jag kan nästan inte ta mig diiiit!!! *gråter*
Det går, det gör det, men det tar oändlig tid och jag får så himla oooont i min opererade fotusling! Men jag skall nog tejpa på mig sotarmössan och försöka ta mig en tur ner för att se hur "Kryllot" och "Ture och Asta" har det. Ture, han är min nya australorpingtontupp, blåkanttecknad och hans svarta höna... köpte dem för för att mina båda svarta australorpdamer: Tjockla och Teckla, skulle få sig en make. Än så länge får Ture och Asta gå lösa i ladugården, i väntan på bättre faciliteter.
Sen har vi lille Kryllot.......... han är en gul friserad dv cochintupp som jag liksom bara "blev med" i lördags. Han är ganska illa åtgången av de stora tupparna och av den "Röde Rudolf", dv cochin han också, som redan bor i hönshuset. Tycker lite synd om honom, men det får lösa sig, det också på sikt. I "tvåan" som vi logiskt nog kallar avd 2 i hönshuset, bor ytterligare en dv cochintupp en laxfärgad med sin lilla höna, han skall få bli make till mina andra två laxfärgade hönor som tidigare gått med Rudolf den röde. Få se nu, om vi kan få riktigt fina laxfärgade chicks i framtiden. Det blir kul. Och gula frissiga... de rimmar på "fnissiga" vilket alla bli som ser dessa "bollar". Höns är livet, den saken är klar! Jobbigt bara, att inte kunna göra nånting själv, när det är så mycket som borde och måste göras!!

I förrgår hade vi ett riktigt kläckningskalas (HELT utan gam-diarré!) i hönshuset. TRE hönor kom ner på golvet med sina småttingar. Bla en dv cochin som ruvat fram två kycklingar som var så himla fina. Med brunt huvud och svart rygg och gula i övrigt. Det skall bli mycket spännande att se vad det blir för färg på dessa. Nån som har nån idé och vågar chansa?

Ömsom vin, ömsom vatten

Här sitter jag, måndag morgon i slutet av september. Foten är gipsad och öm och jag är outsägligt less på eländet. Snart skall jag dock få ett lättare och mer tåligt gips, med en sko så att jag kan gå utomhus lite enklare. Som det är nu, har jag en sotarmössa tejpad runt foten och försöker knipa med tårna runt en flip-flop, för att överhuvudtaget kunna komma ut. *suck*

I lördags gav vi oss iväg till Asby, som ligger mellan Tranås och Österbymo. Vi skulle delta i Asby skördemarknad och visa och sälja fjäderfä och hantverk. Dagen var jättevacker, med hög klar luft och vackra färger. Vi hade med oss 5 små unghönor av blandras och dv cochin, tre tuppar varav två var blandras och en dv cochin samt två ruvhönor med 4 resp 6 kycklingar... vi sålde allt inom första halvtimmen utom lille tuppen
"Puff", som är blandras mellan dv cochin och silke och oerhört söt och personlig!!!

Det var verkligen jätteroligt att vara där. Vi var medlemmar ur den relativt nystartade fjäderfä/smådjursföreningen GRODDEN och visade upp såväl kaniner av olika ras, ankor, gäss och olika sorters hönsfågel. Dessutom visades och såldes hantverk och gårdprodukter av olika slag, så som beredda lammskinn, honung, svamp, getost, strumpstickning och vackert färgade garner, keramik och prydnadsföremål.

Solen sken ikapp med våra leenden och det var milt och vindstilla... folkmusik spelades och människor njöt hejdlöst av tillvaron. Där satt vi i solen och mumsade på medhavd matsäck och pratade med varandra och med besökarna, medan folk tjoade och hojtade från fältet bredvid oss, där ko-bingon var i full gång. Vid tvåtiden var det dags att packa ihop och då skulle vi ju åka hem med bara en tupp kvar... lille "Puffen"... yeah right!

Nä då... hönstokiga Cecilia köpte glatt på sig en otroligt vacker laxfärgad dv cochintupp med liten höna samt 4 kycklingar av Mille fleur... FICK dessutom en JÄTTEVACKER dv cochin tupp som är gul och friserad! Han skall få ta hand om mina fina sommarkläckta gula, släta dv cochinkycklingdamer, framöver! Men, Björn, min stackars sambo, höll på att bryta ihop, den saken är klar! Han suckade uppgivet: "skall vi ha med oss lika många hem, som vi åkte hit med?" Njaa... riktigt så illa blev det väl inte, men ändå bäddat för en massa mer-arbete med snickerier för att de nya hönsen skall få plats. Stackars Björnen min... jag är ju justerad och kan inte göra mycket... så det blir allt han som får snickra, han som egentligen har "häcken full" ändå.

Hur som helst, hade vi en härlig dag, vilken avslutades med kaffe, äppelkaka med glass, hemma hos Anna-Karin i Grindsbo... och ja... VISST JA... där hade jag ju OCKSÅ höns som jag skulle ha med hem, de hade jag ju GLÖMT!!! Summan av kardemumman blev alltså att vi faktiskt drog hem lika många individer som vi åkte ut med!!! Jag är inte klok, jag vet!!!

Det är dags...

Ja, i morgon tisdag, lägger jag mig under kniven om allt går som det är tänkt. Min häl skall opereras, förhoppningsvis skall jag bli smärtfri i den, så att jag kan börja röra på mig lite mer igen. I alla fall efter konvalescensen. Jag har gått upp mycket i vikt, under gångna år, just för att jag varit så begränsad i mina rörelser. Dessutom har jag sovit dåligt pga värken, vilket gjort att jag inte orkat röra mig heller. Lite trist. De dagar jag lyckats få ner smärtan med hjälp av värkmedicin, har jag gjort sådant som sedan straffat sig. T ex varit ute i skogen och jagat svamp eller städat hönshus, eller gått långpromenad med jycken... så har jag mer eller mindre blivit liggande dan därpå. *suck*

Nu är det bara att hålla tummarna, be till Gud och hoppas på det bästa...

I morgon kväll ligger jag förhoppningsvis på soffan med benet i paket och högläge... och ser fram emot att bara bli bättre!!! Under tiden får Björn ro ett tungt lass, stackarn. Han är dock stoisk och försäkrar att det skall gå bra... min yngsta kommer hem och hjälper mig också, det har hon lovat.

Håll tummarna och be en stilla bön, alla vänner!

Gjuta golv...

Idag är det en härlig dag! Solen skiner, katterna spinner där de ligger och solar sig ute på muren och hönsen kacklar nöjda. Perfekt dag för storrengöring i hönshuset!! När det sedan är gjort, skall jag inreda utrymme för svarthönsen, det är dags för dem att flytta ner i lagårn. Det får bli ett provisorium över vintern, för jag tror inte att vi kommer att hinna få färdigt i lilla hönshuset, innan det blir kallt. Men jag skall fortsätta förberedelserna för gjutandet av golv. Skall göra i ordning ett utrymme för min brännugn i Lagårn också. Vi skall flytta min keramikverkstad hem till Åkullen nu i månadsslutet.




Igår fick jag en kommentar från en människa som på nåt märkligt sätt hittat just min blogg om "soffpotatisar" som inte gör nåt mer än jobbar och slöar framför teven. (Jag älskar att glo på teve... fast inte BARA!!) Finner det rätt märkligt att någon blir så engagerad i mitt lilla inlägg, att denna gör sig en användare på blogger bara för att kunna kommentera. Undrar just vad som ligger bakom sådant "engagemang"?? Nåja... jag väljer att ta det som en komplimang och hoppas att hon läser om resten av mina blogginlägg också, det kan ju vara kul för henne!*s*

Hur som helst är det med uppfattningen av en text, precis likadant som svaren man får på sina frågor, allt utgår ifrån vad man har med sig i botten själv. Ens egna referensramar, så att säga. Du läser och uppfattar, du lyssnar och förstår, allt utifrån dina egna möjligheter och referenser. Precis som när du ställer frågor på ett sätt så att du får de svar som du inom rimliga gränser kan tolka till din fördel... en form av projicering skulle jag vilja säga. Så är det ju också med det jag skriver... jag skriver här på min blogg, mina tankar, mina reflektioner och mina åsikter. Allt format med mitt liv och mina erfarenheter som språngbräda. Det är roligt med diskussioner, men här i min blogg tar jag mig friheten att utforma innehållet som JAG vill.

Nu, mina vänner... ut i lagårn med skrället, så hon får göra lite nytta! Jag passar på att ta mig ett solmoget äpple från trädet i backen på väg ner mot lagårn och njuter av den stillhet som vi valt att flytta ut till, jag och min älskade man, jodå, han är min man... FAST vi inte är gifta - än! Det gäller att välja dem bra, hörni brudar... karlarna alltså!!!*s* Snälla skall de vara, driftiga, omtänksamma, intelligenta, kunniga, roliga, ärliga, kärleksfulla och generösa!!! Och faktiskt... det finns såna pärlor, jag vet, jag har en!

Gråa dagar....

Idag är det en grå och trist dag och jag känner mig så ledsen. Jag har så himla ont idag, kan nästan inte gå och det värker även när jag vilar. Det är jobbigt att ständigt ha ont, i vila såväl som i rörelse. När varje steg känns som om att kliva på en kniv, leder till felbelastning som i sin tur leder till värk från övriga kroppen, rygg, knän och höfter. Usch... tårarna rinner för jämnan nu för tiden, tycker jag.
Operationen närmar sig med stormsteg och det känns både som en lättnad, samtidigt är jag ängslig. Det är inte kul att ligga där med bedövning i ryggen, kunna höra hur det knakar i benet, när de hackar bort delar av min häl och slitsar upp min hälsena. Sen har jag 6 veckors konvalescens och det är ju inte sådär jättekul, det heller. Men det allra värst är nog värken.. Hur det skall bli sen, efter operationen, med gips och förbud att stödja... när både dator och ateljé är på ovanvåningen, det törs jag inte tänka på. Jag kommer att bli GALEN!! Tur att det finns böcker och teve där nere!!!

Sen fick jag reda på att körövningarna för Py Bäckman-projektet börjat och min gode vän som skulle varsko mig, för att jag skulle kunna hänga på, har tydligen struntat i det. Fast han själv föreslog och tyckte att jag skulle vara med. Det har också gjort mig ledsen.

Som grädde på moset... jobbnatt, med allt vad det innebär. Ibland är det tungt.

På väg ut...

... ja... jag är ju det, på väg ut i skogen hela tiden! Men det är liksom om det går troll i vardagssaker. Det kommer hela tiden nytt som skall pysslas ordning på och sen har vi ju den här datorn som verkligen kan förhäxa mig. Jag hittar hela tiden nytt som är roligt att läsa, lyssna på och skriva kring. Hopplöst!
Jag som egentligen borde ta vara på min lediga dag genom att göra att sånt där... ni vet... alla borden, måsten och "viktigheter"... som att hänga tvätten, skrapa balkongdörren och vattna tomaterna! För all del, tomaterna mognar och ser ut att klara sig rätt bra på de vattenhinkar de får, "on occations" så att säga... men allt det andra då? *suck*

Nå, idag fick jag ett sms från en människa som betytt och fortfarande betyder väldigt mycket för mig, en god vän som bor i mitt hjärta. Han hade valt att uppfatta ett av mina inlägg här i bloggen som en attack mot honom. Det är ju trist och känns lite orättvist av olika anledningar.

Jag kan bara konstatera att min åsikt är, att varje gång vi reagerar, så är det med våra egna erfarenheter, referensramar och självkänsla som resonansbotten. Vi har dock alltid möjlighet att välja hur vi skall förhålla oss, även om vi inte tror det... kanske vore det bra om vi då och då bara väntar ett ögonblick, tills den första spontana harmen lagt sig.
Den där harmen, känslan av att vara kränkt, kan ofta bottna i gamla mönster, i ett förorättat barn inom oss, och har många gånger ingenting med verkligheten att göra. Jag vet att det är svårt, det är det för mig också, jag är en eldsjäl och har ett intensivt temperament, men jag försöker välja förhållningssätt så mycket jag kan.

Denne vän borde tycker jag, med den gemensamma bakgrund han och jag har och hans kunskaper om min person, ha kunnat välja ett annat sätt att hantera sin reaktion.

Sen finns det för all del en annan vinkel på det hela... När vi reagerar negativt på ett uttalande... kan det finnas en "egenhjälp" att hämta i denna reaktion. Kanske finns det något jag bör bearbeta, om jag reagerar för stort, för hårt, för negativt eller rent av kanske fel???
Jag sörjer hans reaktion... det gör jag, för jag känner att hur jag än gör och har gjort, ansträngt mig, för att hantera hans hjärnspöken och vara hans stöd, så hamnar jag ändå i denna sits med jämna mellanrum. Visst jag kan välja nu......... bara rycka på axlarna och tycka att: "han får fixa det där, det är hans problem"....... eller med känslan av vanmakt, vemod och uppgivenhet.... just nu är jag på det där sista, men jag kommer att komma till det första också... innan jag når jämnvikt igen.

Jag har köpt två nya CD-skivor... "Psalmer" med Toni Holgersson och Irma Schultz... en fantastisk skiva, som ger mig mycket tröst och berör mig mycket. Rekommenderas varmt!!

Kraft finner jag i den andra CD:n... det är "Ljuva spanska sånger"... den sätter jag på högsta volym och målar så färgen skvätter!!!

Nu... skogen, för böfvelen!!!

Over and out!

Nya kultingar i trädgården till våren!!

Som vi har undrat vart Nora gör av alla sina grisöron som hon får för att hon skall ha nåt gottigt att mumsa på. Hon får dem och i nästa ögonblick är de puts väck!!??

Men nu har vi förstått... hon planerar och planterar inför nästa säsong. Till våren kommer hela vår garageuppfart, delar av gräsmattan och hälften av alla rabatter att prunka av nya små rosa, griskultingar... jag råkade nämligen av misstag, gräva upp ett alldeles nyplanterat öra idag (när vi helt meningslöst ville höstbruka en rabatt!) och då förstod jag! Nora såg MYCKET förolämpad ut och tog, det numera mjuka, lite lätt svampiga och "väldoftande" örat och gick och grävde ner det igen - inomhus!!! Jo, jag hittade henne, ivrigt fösande den ljusblåa fina Nalle Puh-filten med nosen in i hörnet av skinnsoffan... när jag försiktigt lyfte på den, vad hittade jag väl där om inte det mosiga, gosiga örat!!

Lika härligt var det för Björn, när han trött en kväll, lade sig till rätta för att hitta bästa sovställningen, vilken innebär att han knycklar in armarna under kuddarna och där hittade ett annat öra, lite gnagt och kallslemmigt i kanterna, men ännu fullt njutbart. Han såg lätt uppgiven ut, min gode sambo, men Nora tog nöjd örat och la sig vid hans fötter. Vi somnade den kvällen till hennes förnöjda gnagande på detta "alldeles NYA" öra som husse plötsligt hittat... Nora hittar nämligen själv aldrig sina nergrävda skatter, troligen lätt dement redan!!