För mycket!

Jag har en kompis som kallas "För mycket" som tillägg till sitt riktiga namn, inte alltid och inte så ofta numera, men ibland. Just nu är det nog så att JAG borde ha detta tillägg. VARFÖR skall jag alltid göra för mycket i alla sammanhang? Nu gäller det alla fröer och rotknölar jag sått och satt. Det är ju sådan lust att göra det i mörka feb-mars, liksom ett hopp om våren. Vad resulterar det i? Jo, en veritabel skog i alla fönster runt om i huset.

Vem skall ta hand om allt detta? Vem skall gallra, vem skall plantera om och framför allt... var fanken skall allting få plats??? Det blir ju liksom inte mindre med tiden!!! Och än är det inte tid för utplantering.
Just nu slåss små veka tomatplantor om utrymme och solljus, med långa "härvor" av sammanväxta luktärtplantor och slingerkrasse. Små uppstickande lavendelplantor söker ljus, jämte plantor av fuchsia och en jädra massa tagetes av olika slag, brottas med allehanda chilipepparplantor. Härvorna av slingerkrasse och luktärt, får nog finna sig i att "gå hädan", det finns ingen mänsklig själ som förmår reda ut det trasslet. Just det... jag glömde, mina kamomillplantor, de gick ett tragiskt öde till mötes.*suck*

Och detta var bara i ETT rum, under ETT fönster.... vi har 11 fönster i vårt hus... förutom glasverandan!!! Bara som en upplysning. *stön* Det skall bli skönt att åka och jobba idag, slippa se eländet. Mitt dåliga samvete, får jag tampas med ändå.

Äppleträden, de som jag tänkt ta tag i, i år, är "färdiga". De är alldeles kalhuggna (bra med en sambo som gärna klättrar och sågar!) och det känns som om det skall till ett under om de skall klara livhanken. Men, men... jag fick rådet: när du kapat, sågat och klippt så mycket grenar så det känns som om trädet aldrig kommer att klara sig och du är dödstrött. Då skall du gå in och sova på det över natten, sen skall du gå ut och ta lika mycket till! Och, för en människa med tillägget "För mycket", är sådana råd en lisa för själen, det kan ju svårligen bli för mycket då, eller? Nåja, jag har sparat några äppleträd till nästa vår, om, utifall att... årets kalhygge inte klarar sig.

I eftermiddag, när jag kommit från jobbet, fortsätter den HÄRLIGA påskstädningen. (jag hatar att städa!!! en mer själsdödande sysselsättning finns inte och det är ju så fruktansvärt meningslöst!) Jag är tusen gånger hellre ute i trädgården och städar där, den saken är klar. Så, jag tar nog parksliden i eftermiddag och räfsar en gräsmatta, innan jag går in till mina skitiga golv och dammiga prylar! Allt går lite långsamt när man har ont, men jag har ju tid att jobba i min takt, skönt det.

Förresten, jag skall ju plocka lite björkris idag, måste ju ha nåt att hänga alla mina vackra ägg i. Varje år utökas samlingen med sex nya, faktum är att i år måste jag nog ha två ris... alla ägg får inte plats i ett.

Det är härligt med vår.... nu skall jag gå och så lite mer kamomill!*blink*

Over and out!

Soliga fredag - helgen stundar!

Visst är väl våren helt underbar!! Livgivande, förhoppningsfull och energirik!!

Tidigt i morse väckte Björn mig och talade om att det stod en hjort i trädgården. Mycket riktigt, där stod den och betade lavar på berghällen. Plötsligt såg vi på uppfarten, vår lilla svarta norskskogskatt, Stina, som ålade sig fram och trodde att hon var en svart panter. Det slutade med att hon och årshjortkalven lekte tafatt med varann och det var helt fantastiskt att se.

Efter en stund såg vi att Stina stirrade neråt backen och jag flyttade mig tyst till andra fönstret och mycket riktigt... där nedanför fönstret, stod mamma hind och betade från vår Vintergröna. Jag muttrade tyst: "ja, bara ni ger fanken i mina tulpaner"... de har redan råkat illa ut en gång nu i vår och blivit avbetade. Som tur är ser det ut som om de klarade den attacken och fortsätter att spira. Hjortarna blev i allafall stående länge utanför våra sovrumsfönster, bara 1-2 mtr ifrån oss och efter en stund smög jag efter min kamera och lyckades fånga dem, i en liten kort film som jag skall lägga in, när jag hunnit redigera den.

Det var ett skönt och kul sätt att börja dagen och jag konstaterade nöjt att detta hade vi aldrig fått vara med om, ifall vi bott kvar i stan! Livet på landet är bäst!!!

Idag är det mycket tvätt och städ men när den är klar, skall jag ut i trädgården igen... det är en fröjd att pyssla därute. Fast jag har förbaskat ont i höger knä, när jag lägger mig på knä. Känns som om nåt skall "ploppa" ut ur det?? Kanske menisken? Vet inte vad jag skall göra åt eländet.
Nån som har nåt bra tips, så kom gärna med det!

Härligt, är det i alla fall att se tvätten flagga på strecket i vårvinden, vilken mjukhet och vilken väldoft när man får lägga in persedlarna i skåp och lådor.

Sommartider hey, hey!!!

Våren är kommen!!!

Ja, nu är det hopp om livet - igen! Ute surrar nyvakna flugor mot varm husvägg, krokusen sticker upp sina färgglada kalkar och lindbaggen är till ständigt nöje för våra små kattflickor Stina och Siri.


Idag skall jag samla ihop material till en kroki-kväll, det skall bli himla roligt!! Sen bär det av ut i äppelträden med stege, såg och grensax. Naturligtvis åker cd-spelaren med ut, kan ju inte vara utan mitt ständiga bok-lyssnande, det är ett härligt sätt att berika sin tillvaro. Började med att lyssna på ljudböcker redan i slutet på 80-talet, när mina flickor var små. Då fanns det inte så mycket som idag, så jag fick beveka bibliotekarien i Horn, min hemby, till att få låna av böckerna för blinda och synskadade, såna fanns det massor av. Skillnaden var bara att jag fick släpa med mig tunga orange kvadratformade fodral på 25x25 cm vilka innehöll ljudböcker för blinda, i stället för de betydligt mindre som var för gemene man... men, vad gjorde väl det. Där jag satt i källaren och sydde barnkläder, gardiner och annat så symaskinen glödde, betydde inte fodralet någonting, utan alla underbara ord som lästes upp av duktiga skådespelare. Jag som alltid har slukat böcker, kunde göra det OCH samtidigt vara nyttig med annat.

Numera har jag svårt att ens diska, utan att lyssna på nåt! Ibland blir jag lite fundersam, är det så att jag inte KAN vara utan ljudmattan? Varför, i så fall... kanske för att slippa tänka förmycket på sådant jag i alla fall inte kan påverka.

Idag skall kläckaren laddas! Har löst upp Virkon och skall rengöra den ordentligt först, sen åker det i en massa ägg, från bl a mina små silkesdamer, få se om de är befruktade. Hoppas att svarthönan lägger sig snart igen, så att jag kan plocka in ägg under henne också. Det vore roligt att få lite fler höns av svarthönan, särskilt som hon ännu isf har befruktning från en helt annan tupp i sig. Ja, ja... den som lever får se!

Ute lyser snön så vit...

... och solen med sin frånvaro! *suck* Är det inte för bedrövligt?

Har surfat runt lite bara på Blogspot och häpnar över hur många fantastiska bloggar det finns att ta del av, hämta tips ifrån eller bara roas av. Människan är bra duktig... så många som skriver så himla bra, det är otroligt, verkligen.


Idag började jag min dag med att så mina Tradera-kap... dvs frön från "Indisk spikklubba", solrosen "Teddy Bear" och violett "Stäppsalvia". Samtidigt lade jag knölar från bukettanemon i blöt, för att planteras i kruka, i morgon. Visst är det härligt när våren kommer... visst är den ljus och varm och välkomnande. OBS! IRIONISK!!

Sitter här och glor ut på det vita eländet... som mina känslor av avoghet glöder, borde snön omedelbart smälta bort, den saken är klar.

Jag vill ju UT, ut och kratta och feja och såga i träden så att de blir fina... Visst såga och klippa kan jag ju göra fast snön ligger, men det känns liksom inget kul. Dessutom fryser jag ändå, utan att flänga på en stege och frysa utomhus!!! Igår hade mina röda silkestuppar tagit sig ut ur sitt utrymme och hade haft det pin livat ute i hela lagårn... jag som NYSS hade städat, typiskt!

Carmen inspirerar!

En vän till mig, som också skriver blogg, skrev en inspirerande fundering om kläder och kvalité och fick en, för mig, likaledes inspirerande kommentar.

Jag spinner vidare...

Tänk så mycket BÄTTRE Yes ändå har varit! Förr löd reklamen: "Om det börjar löddra, har du tagit för mycket!" Idag får man allt ta rätt mycket för att det skall bli "för mycket" lödder. Jag har reflekterat över detta med slit-och-släng för övrigt också. Om hur det blivit näst intill omöjligt att köpa NYPRODUCERAT som verkligen HÅLLER!!?? Är inte det rätt märkligt? Numera är det "livsviktigt" att spara kvittot, för närmare 70% av de prylar man köper nya, kan man ge sig fanen på, går sönder... det är verkligen högst irriterande och egentligen fullständigt oacceptabelt.

Som loppis och secondhand-fantast, har jag fostrat även mina döttrar i samma anda, vilket gör att hela familjen fyndar på olika loppisar och secondhandbutiker. Min måg, äldsta dotterns fästman, driver en secondhandbutik med 50-60-70talsprofil. Min sambo, har alltid varit en auktions och loppisfreak och har i alla tider drivit stora loppisar och secondhandaffärer, även om den nuvarande mer är profilerad åt lågprishållet.
Och hur är det då, när man köper begagnat, blir man besviken? Nä, jag tror inte att jag blivit besviken nån enda gång... jo, möjligen när jag fått syn på nåt i nån auktionsutropares hand, som jag inte synat närmare och "förköpt" mig, men aldrig annars. Köper man begagnat, så visst kan det vara slitet, visst kan det vara kantstött och rispat... men vilken frihet att "förbättra" man har... slipa, måla, sy om osv... och förväntningarna är aldrig för höga. Dessutom känns det så himla BRA att, åtminstone inte vid DET köpet, bidra till sådant som konsumtions- och förpackningshysteri.

Min sambo, som läst och studerat mycket om secondhand"flugan", påstår att det tydligen redan finns så mycket saker producerat i världen så att det skulle räcka för alla nu levande människors hela livstidsförbrukning... under förutsättning att man är rädd om sina saker och lagar och tar hand om det. Är inte det rätt fantastiskt!!?? Ändå tillverkas och förpackas och förslösas otroligt mycket varje sekund runt om i världen, och energiåtgången är totalt förödande.

Kanske något att fundera på!? Jag för min del känner mig rätt uppgiven. Enda sättet för mig att handskas med tanken, är att själv bidra så lite som möjligt till ovanstående. Hoppas att fler och fler tänker i liknande banor.

Vi måste sanera vårt leverne... annars är jag rädd för att jorden själv, kommer att sanera sig fri från människan!

Tonfisksallad

Nyss hemkommen från jobbet, har jag svängt ihop en läcker tonfisksallad med mjukkokta ägg, rädisa, blandad sallad, sallads- och rödlök och söt paprika... Ganz mumsig!!

Var ner om hos hönsen först, förstås... de verkar trivas gott i sammanhanget, nu har jag öppnat upp i tvåan, så får vi se om svarthönsen självmant går in där i kväll?

Eldar för fullt i vedspisen för att försöka få upp värmen efter nattens ishelvete, inte klokt, nästan hela första vårmånaden är gången och än är det tjäle i marken. Jag kan ju säga att jag blev MYCKET förvånad när jag besökte syrrans kommande hem, ett hus ute på slätten mellan Askeby och Hjulsbro och fick höra LÄRKAN???!!! Stackarn! Undrar just hur den skall klara sig, innan insekterna kommer igång? Hoppas att han sitter vid ladugården och snappar yrvakna lagårdsflugor för fullt, det är nog det enda som står till buds än, är jag rädd.

Men härligt var det ändå... att höra lärkan... nästan magiskt!

Surhöna!!!

Tänk va... har bara haft svarthönsen EN dag, knappt... och redan lägger sig den ena och vill ruva!!! Men jag vill ju i så fall ha FLER kycklingar än de där stackars två, som hon låg på nu, så jag "stal" dem och låter dem ligga på "väntan" i mitt kök, medan jag samlar nån vecka... så hon då har lite att lägga sig på. Lägger till min silkeshönas ägg också... och hoppas att även de är befruktade. Det skall bli VERKLIGT spännande att kanske få en ruvhöna som ruvar fram en egen kull!! Det har jag aldrig varit med om förut!

---

Tuppen på bilden heter "Patrik Lucifer" och är en av mina fina svarthönstuppar... den andre, har sin "basker" åt andra hållet och heter "Baal", tänk vad glada de skall bli, när de får EGNA hönor!!

---