På väg ut...

... ja... jag är ju det, på väg ut i skogen hela tiden! Men det är liksom om det går troll i vardagssaker. Det kommer hela tiden nytt som skall pysslas ordning på och sen har vi ju den här datorn som verkligen kan förhäxa mig. Jag hittar hela tiden nytt som är roligt att läsa, lyssna på och skriva kring. Hopplöst!
Jag som egentligen borde ta vara på min lediga dag genom att göra att sånt där... ni vet... alla borden, måsten och "viktigheter"... som att hänga tvätten, skrapa balkongdörren och vattna tomaterna! För all del, tomaterna mognar och ser ut att klara sig rätt bra på de vattenhinkar de får, "on occations" så att säga... men allt det andra då? *suck*

Nå, idag fick jag ett sms från en människa som betytt och fortfarande betyder väldigt mycket för mig, en god vän som bor i mitt hjärta. Han hade valt att uppfatta ett av mina inlägg här i bloggen som en attack mot honom. Det är ju trist och känns lite orättvist av olika anledningar.

Jag kan bara konstatera att min åsikt är, att varje gång vi reagerar, så är det med våra egna erfarenheter, referensramar och självkänsla som resonansbotten. Vi har dock alltid möjlighet att välja hur vi skall förhålla oss, även om vi inte tror det... kanske vore det bra om vi då och då bara väntar ett ögonblick, tills den första spontana harmen lagt sig.
Den där harmen, känslan av att vara kränkt, kan ofta bottna i gamla mönster, i ett förorättat barn inom oss, och har många gånger ingenting med verkligheten att göra. Jag vet att det är svårt, det är det för mig också, jag är en eldsjäl och har ett intensivt temperament, men jag försöker välja förhållningssätt så mycket jag kan.

Denne vän borde tycker jag, med den gemensamma bakgrund han och jag har och hans kunskaper om min person, ha kunnat välja ett annat sätt att hantera sin reaktion.

Sen finns det för all del en annan vinkel på det hela... När vi reagerar negativt på ett uttalande... kan det finnas en "egenhjälp" att hämta i denna reaktion. Kanske finns det något jag bör bearbeta, om jag reagerar för stort, för hårt, för negativt eller rent av kanske fel???
Jag sörjer hans reaktion... det gör jag, för jag känner att hur jag än gör och har gjort, ansträngt mig, för att hantera hans hjärnspöken och vara hans stöd, så hamnar jag ändå i denna sits med jämna mellanrum. Visst jag kan välja nu......... bara rycka på axlarna och tycka att: "han får fixa det där, det är hans problem"....... eller med känslan av vanmakt, vemod och uppgivenhet.... just nu är jag på det där sista, men jag kommer att komma till det första också... innan jag når jämnvikt igen.

Jag har köpt två nya CD-skivor... "Psalmer" med Toni Holgersson och Irma Schultz... en fantastisk skiva, som ger mig mycket tröst och berör mig mycket. Rekommenderas varmt!!

Kraft finner jag i den andra CD:n... det är "Ljuva spanska sånger"... den sätter jag på högsta volym och målar så färgen skvätter!!!

Nu... skogen, för böfvelen!!!

Over and out!

Nya kultingar i trädgården till våren!!

Som vi har undrat vart Nora gör av alla sina grisöron som hon får för att hon skall ha nåt gottigt att mumsa på. Hon får dem och i nästa ögonblick är de puts väck!!??

Men nu har vi förstått... hon planerar och planterar inför nästa säsong. Till våren kommer hela vår garageuppfart, delar av gräsmattan och hälften av alla rabatter att prunka av nya små rosa, griskultingar... jag råkade nämligen av misstag, gräva upp ett alldeles nyplanterat öra idag (när vi helt meningslöst ville höstbruka en rabatt!) och då förstod jag! Nora såg MYCKET förolämpad ut och tog, det numera mjuka, lite lätt svampiga och "väldoftande" örat och gick och grävde ner det igen - inomhus!!! Jo, jag hittade henne, ivrigt fösande den ljusblåa fina Nalle Puh-filten med nosen in i hörnet av skinnsoffan... när jag försiktigt lyfte på den, vad hittade jag väl där om inte det mosiga, gosiga örat!!

Lika härligt var det för Björn, när han trött en kväll, lade sig till rätta för att hitta bästa sovställningen, vilken innebär att han knycklar in armarna under kuddarna och där hittade ett annat öra, lite gnagt och kallslemmigt i kanterna, men ännu fullt njutbart. Han såg lätt uppgiven ut, min gode sambo, men Nora tog nöjd örat och la sig vid hans fötter. Vi somnade den kvällen till hennes förnöjda gnagande på detta "alldeles NYA" öra som husse plötsligt hittat... Nora hittar nämligen själv aldrig sina nergrävda skatter, troligen lätt dement redan!!

I natt är en jobbnatt.

Ja, nu har jag en jobbhelg framför mig, med tre nätter på raken. Tänk, jag trodde aldrig att jag skulle fixa att jobba natt, men det går faktiskt över förväntan. Däremot är jag HELT säker på att jag INTE skulle fixa att jobba sk journatt, då man skall sova hos brukaren för att sedan gå på ett pass direkt man vaknar. Det måste verkligen vara vidrigt. Jag skulle heller inte fixa ett sk blandschem och jag hyser stor beundran för dem som orkar med sådant, även om det känns som dessa människor mer eller mindre måste LEVA genom sitt jobb?!

För mig är mitt jobb ett jobb, varken mer eller mindre. Jag läste på universitetet för att bli lärare en gång i tiden, men jag tog ett uppehåll för att jobba som lärare för att jag plötsligt kände mig tveksam till mitt yrkesval. Varför? Jo, för att även lärare jobbar i perioder dygnet runt, och det passar helt enkelt inte mig. Jag lever mitt liv UTANFÖR mitt arbete, där har jag det som gör mig glad och lycklig och som gör mitt liv fullkomligt. Även om arbetet som sådant är viktigt, man är ju ändå rätt många timmar där, så vill jag kunna lägga det helt åt sidan när jag går där ifrån. Jag vill ha ork och kraft till den rika fritid jag faktiskt har. Jag har MASSOR med saker som jag vill göra och som jag gör.. och jag fattar mig inte på såna som går till jobbet och kommer hem och är hemma och inte gör nåt och sen går till jobbet igen???? DET är fanimig otroligt! Så himla fattigt!!!
Jag tycker uppriktigt synd om människor som inte har några intressen, inte några hobbies eller aktiviteter, hur orkar såna leva???

Jag målar, skriver, syr, fixar med hus och trädgård och tar hand om alla mina djur, sen har jag förstås alla mina höns! Både rashöns, genbankshöns och värphybrider, det har också blivit ett stort intresse. För att inte tala om att gå i skogen, plocka svamp och titta på när min älskling plockar BÄR... ja, för bär ids jag inte med... däremot älskar jag när han häller en kupad hand full med solmogna smultron rakt in i min mun... DET är livskvalité.

Vad är annars meningen med livet? Om det inte är att just fylla livet med riktig mening???

Igår var vi och hämtade min nya bil! En Citroen Berlingo Family, en metallicblå... skitfin!! Jag blev tipsad om modellen av min väninna Anna-Karin, som också har en sådan, fast en vinröd... Jag är jättenöjd med min bil, gott om plats för hund och höns och foder och målarmaterial, stafflier och så vidare... härligt!

Dags att ta tag i lite helgstädning igen, skall diska en massa nytt porslin, fick för mig att byta ut glas och porslin i mitt kök, och nu har jag en massa som skall "ny-diskas"... skall torka golv också. Sen skall jag smörkoka lite färsk lax och potatis till min lunch och försöka sova en stund inför nattens jobb.

Until next... stay healthy!!

Bak och smak och fjällkvanne!

Idag fick jag en påse fjällkvannefrön mig tillskickade från en bekant på Alternativ.nu. Jag har sökt denna växt land och rike runt, men det är inte många plantskolor som för den. Nu skall jag så och hoppas på blomning till nästa sommar. Denna lördag började med frallebakning och skall fortsätta med funderingar och förberedelser kring nya hönshuset. Måste fixa ett vettigt utrymme till mina svarthöns, som jag tänkte skulle få flytta ner om några veckor. Skall bli VÄLDIGT skönt att få hönsfri trädgård. Denna sommar, med höns i trädgården, lärde mig att det vill jag INTE ha mer. Fy så mycket flugor det blev inomhus!!!!

Nu skall jag strax dra på mig hönsakläder och ge mig ner till lagårn, skall ta med mig kameran och hoppas på lite fina foton på särskilt en liten spelevink. En sommarkyckling, som jag tror är en blandning mellan silke och dv cochin. Han är helt gul och har små söta kindbollar och litet pipskägg, förutom en antydan till snygg basker. Han har silkes långa hals med dv cochins runda bak och fendrar. Han blir nog riktigt snygg, den lille spjuvern. Jag återkommer med bilder, hoppas jag... om han bara ville hålla sig i skinnet en nanosek eller två!!
Här är min lille spelevink: "Camaro". Han är en riktig tuffing.

En eftermiddag hos Anna-Karin

Har varit och hängt tavlor på Café Ömo och följde därefter med Anna-Karin hem för att titta på alla vackra kaniner och fåglar. Åh, så härliga rex-kaninerna är i pälsen, fantastiska... skulle inte ha nåt emot att fodra ett par innetofflor med ett sådant skinn! ;-D

Så fina frissiga dv cochin hon har Torparhuldan... en liten gul tupp kanske får flytta hem till mig nån gång i framtiden. Och jag gillar de pärlgrå väldigt mycket, som grå nystan över marken, där de tultar fram, kavata och orädda. Vill ha såna också... det är livsfarligt att åka hem till andra och titta på djur, enbart tur att jag var lite trött och frusen, annars hade hon nog "hillat" på mig nån kanin och nån pippi, det kan jag ge mig på!*s*

Tog lite foton på mina dv cochin, för att få hjälp att färgbestämma dem, vem som tycker sig veta, får gärna höra av sig med tips på vad det kan vara för färgbestämning på mina små chicks. Lägg märke till den lilla gula i bakgrunden på bild nr 3, den som sitter hos sin mamma. Den har randiga vingar med små vita prickar på... jättefin!

En liten resa och en fundering över primadonnefasoner

Idag är det återigen dags för en liten upptäcktsfärd ut i landet. Björn och jag och lilla Nora tar en tur till huvudstaden för att hälsa på hos äldsta dottern. I morgon går vi ombord på MS Stockholm och "seglar" till Björkö i Mälaren för att gå på guidad tur i Birka. Detta är något jag velat göra sedan barnen var små och alla program om Birka gick på Vetenskapens Värld. Vi är väldigt historieintresserade i vår familj och när jag frågade Klara, om hon och hennes sambo, skulle kunna tänkas vara intresserade, svarade hon prompt ja!
Hon, som satt med lysande ögon och kollade på Vetenskapens Värld och program om Egypten och pyramider, när hon var fyra år... det är så ett gediget historiaintresse grundläggs. Den andra lilla "sockerbollen", yngsta dottern, tittade hellre på MacGyver och deklarerade klart och tydligt att hon minsann skulle gifta sig med honom, när hon blev stor och efter en kort eftertanke kom: "eller Pappa"! Pappan är tyvärr ungefär lika osynlig och oengagerad som Richard Dean Anderson i hennes öde, så hon får nog hitta sig någon annan stadig mansgestalt att inlemma i sitt liv.

Idag har jag blivit spärrad från en gästbok!!??*s*

Varför? Jo för att jag dristade mig till att ifrågasätta en persons agerande och det är ju ofta så att människor inte vågar stå för sina göranden och sina åsikter och då blir det enklare att blockera någon som ställer pinsamma frågor.
Denna människa har i oändliga turer än "hoppat av" än "hoppat tillbaka" i sin fjäderfähobby. Dessutom ondgör hon sig över att hon ständigt är attackerad från kreti och pleti. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det senare, för det verkar mer och mer som om även detta, till större delen handlar om paranoja. Jag har ändå försökt att stötta och skydda denna person från den omgivnings elakheter som hon påstått timat.

Hur som helst skrev jag en enkel fråga till henne, efter hennes SENASTE avhopp från sin hobby, då hon skulle sälja ALLA djur (minsann) och sluta för att hon inte orkade med längre. Ändå fanns snart hennes hemsida uppe igen, med samma bilder, samma fåglar och samma fokus. Nå, hon hade inlemmat sin dotter i sidan, men det är nog mest ett spel för gallerierna för jag har då inte sett mycket av någon dotters medverkan i sammanhanget. Min fråga var kanske mer av ett konstaterande, ungefär: Du är "still going strong" trots att du nyss skulle sälja allt och lägga av... IGEN!!! *s* DET upptogs icke med något leende, det förstår jag nu. Men att hon skulle vara så HÄR FEG, det trodde jag inte!!??*besviken*;-D

Jag är kanske lite hård, men är det NÅT JAG AVSKYR, så är det primadonne-fasoner och jag tycker verkligen hjärtligt illa om när folk försöker göra sin tillvaro mer intressant genom att konstruera intriger som egentligen inte finns, bara för att hennes hjärnspöken, trasiga barndom eller trista tillvaro, eller vad det nu än kan vara, gör att hon måste.

Det är sånt som gör att det blir gnissel och trassel ute bland oss andra i fjäderfäsammanhang. Sådant agerande gör att man till slut inte vet vem som sagt eller gjort vad, vilka som inte gillar vem och vem man inte kan "lita på"!!!

Nä, fy fan för ett sådant beteende, det fiser jag på!

Jag säger bara, GÅ I TERAPI, DU BEHÖVER DET!!!!

Nu är semestern snart slut

Ja, tiden går, dag läggs till dag och livet rinner, så också min härliga semester. Jag hade i alla fall tur med vädret... Åh, det har varit skönt och härligt på många sätt, främst har jag njutit av vila och rekreation i min egen underbara trädgård men vi har också varit ute på lite mysiga och intressanta utfärder. Det är ju dilemmat med att ha egen rörelse, man kan inte vara ledig så som man kanske skulle vilja.

Jag har målat mycket och planerat inför kommande utställningar, den närmast förestående är "Trädgårdsvernissaget" i Kisa. I kommer det att hållas på Kisa Hembygdsgård. Detta efter att förra året, för första gången på 13 års utställande, ha fått ställa in på grund av regn. I år har vi alltså garderat oss. Utställningen kommer att äga rum, oavsett om vi har vädergudarna med oss eller inte. Skulle det vara så att vi får regn, kommer vi att hänga under tak. Skiner solen, kommer utställningen som vanligt att äga rum i Guds sköna natur.
En utställning inte bara för kultur och utställningsvana, utan kanske främst för alla dem som vanligtvis drar sig för att gå på galleri, kanske för att de lever med övertygelsen om att det inte är för dem. Att de ändå inte skulle "förstå". Jag säger med emfas: "Konst är inte till för att förstås, utan för att upplevas!" En upplevelse är alltid individuell och kan aldrig bli fel.
Så var välkommen att njuta av en dags skönhet och glädjefull, opretentiös konstupplevelse, knapra på popcorn och drick ett glas flädersaft. Det kostar inget!

Vi har öppet EN dag... som vanligt första lördagen i augusti, mellan 11 och 18.

Idag, har vi städat i hönshuset och jag passade på att fota min lilla svarthönsgrupp... en grupp som på inga sett är homogen. Tuppen Patrik, fick sig ett par australorp-unghönor som sällskap, när den ena svarthönan kläckte fram kycklingar. Svarta Maja fick fyra renrasiga svarthönskycklingar, men två "försvann" spårlöst (???), därför fick hon adoptera 4 Buff marankycklingar som jag kläckt fram i kläckaren. Hon förpassades till kycklingburen och den andra la sig på ägg för att även hon ruva fram små telningar, vi får väl se hur det blir med dem, hon har bara två ägg under sig.
Fy fasen, jag skulle aldrig ha sagt att jag var avundsjuk på alla som hade höns som ville ruva, nu har jag dv cochin och de värper ju inte... de bara ruvar!! Har ruvande cochinhönor i FYRA väggreden och ett golvrede...*suck* Dessutom har mina ena cochinhöna redan kläckt fram 8 kycklingar, en blandrashöna har 6 kycklingar och en silkehöna kläckte fram 6 kycklingar för 4-5 veckor sen.... tur iaf att det efter silkeshönan bara verkar bli hönskycklingar, otroligt nog! Nu får jag börja sälja höns, för jag har snart inte plats för alla.

Här kommer lite bilder på Patrik och hans damer och bebisar: